gate-logo

Du verkar inte ha JavaScript aktiverat i din webbläsare. För att kunna använda denna webbplats måste du tillåta JavaScript i din webbläsare eller uppgradera till en webbläsare som kan hantera JavaScript.

Druvlexikon - Ward Wines

In English En français

Druvlexikon

Ward WInes druvlexikon

Fördjupa dina kunskaper gällande viners druvor och ursprung genom vårt druvlexikon.

 

Airen:

Vit druva som det finns mycket av i Spanien, särskilt i de heta inre delarna. Vanligen inte känd för att göra bra viner i sig själv, utan används tillsammans med andra vita och röda sorter. En del moderna Airén-viner kan vara friska och lätt fruktiga.

 

Albariño:

Uppiggande, uppfriskande och väldoftande vit druva från regionen Galicien i Spanien, också känd som Alvarinho i Portugal där det är en av de druvor som används i Vinho verde. Den odlas mycket lite utanför Iberiska halvön. Albariño är ett klassiskt vitt vin från Spanien som tilltalar moderna vindrickare.

 

Alicante bouchet:

En komplementdruva i franska och kaliforniska viner, mest känd för sin intensiva röda färg och stora skördar. I de flesta röda druvor är musten vit eller färglös, men denna druva ger röd saft och tillsammans med färgen från skalen är den utmärkt för att ge färg åt viner som är ljust röda. Kan ge utmärkta viner i portugisiska distriktet Alentejo.

 

Aligoté:

Den här vita druvan associeras mest med Côte Chalonnaise i Bourgogne, men är brett planterad också i Östeuropa. I Bourgogne ger druvan ett vin med återhållna aromer och en robust och frisk karaktär. I händerna på odlare som Coche-Dury ger den fantastiska viner, och den är ursprungsingrediensen i drinken Kir.

 

Alvarinho:

Portugisiska för Albariño.

 

Aramon:

Röd druvsort som en gång var bland de mest populära i Frankrike, särskilt i Languedoc och Roussillon i södra delen av landet. Idag planteras den knappast alls.

 

Arneis:

Vit druvsort från Piemonte i Italien, som kan ge utmärkta, torra, persikodoftande viner med livlig syra (om den skördas vid rätt tillfälle) och en trevlig eftersmak. Vanlig i distrikten Roero och Langhe.

 

Auxerrois:

Ett namn på flera olika druvsorter. I regionen Cahors i Frankrike kallas malbec, eller côt, för Auxerrois. I Alsace är det en av områdets vita druvsorter.

 

Baco Noir:

En röd druvsort som blivit populär bland odlarna i östra USA, och som vanligen ger medelfylliga lokala viner. Det är en fransk-amerikansk hybrid som överlever kallavintrar och fuktiga somrar

 

Barbera:

Italiensk röd druvsort känt för sina djupt färgade, mycket friska och torra, röda viner. Den kan uppnå storhet på några få ställen, som Piemonte i nordvästra Italien, där den har de egna appellationerna Barbera d’Alba och Barbera d’Asti. Omsorgsfull odling och lagring på ekfat kan förvandla den till ett riktigt stort vin, som kostar en del och åldras väl.

 

Blaufränkisch:

Röd druvsort. Se Lemberger.

 

Bonarda:

Ett namn som används för åtminstone tre olika röda druvsorter i Italien och en i Argentina, där det är en av de mest planterade. Vinerna blir trevliga, men knappast storartade.

 

Bourbolenc:

Fransk druva – möjligen av grekiskt ursprung – som ingår som en av de tillåtna druvorna i Châteauneuf-du-Pape och är huvuddruva i appellationen La Clape i Languedoc. Druvan är välsmakande, men dess största förtjänst är att den behåller sin friskhet även som mogen.

 

Brachetto:

Röd druvsort som har sin egen appellation, Brachetto d’Acqui, i den nordvästra italienska regionen Piemonte. Vinet är fruktigt, lätt, och lätt spritsigt samt ofta med en tydlig sötma.

 

Cabernet franc:

Tillsammans med sauvignon blanc är denna druva upphovet till cabernet sauvignon. Druvan odlas främst i Loiredalen och i Bordeaux, särskilt i St-Emilion, och på de flesta ställen i världen där man producerar viner av bordeauxkaraktär. Det är en av de fem klassiska röda druvsorterna i Bordeaux. När den vinifieras på egen hand ger den ärliga, fruktiga, blommiga och gräsiga aromer, medelfyllig kropp, hyggliga tanniner och en lätt avslutning. Vinerna från Loire brukar vara lättare. De stora röda vinerna från Château Cheval Blanc i St-Emilion består huvudsakligen av cabernet franc och är kanske druvans mest framstående uttryck. Även i toscanska Bolgheri görs stora viner på cabernet franc, och druvan odlas med gott resultat i USA och Sydafrika.

 

Cabernet sauvignon:

En av världens verkligt stora röda druvsorter. Ursprunget är från Bordeaux i Frankrike där den var resultatet av en oväntad korsning mellan den röda druvsorten cabernet franc och den vita druvsorten sauvignon blanc. När den odlas på rätt lägen producerar cabernet sauvignon komplexa, smakrika röda viner som kan utvecklas på flaska i decennier. Vinerna är kända för sina djupa aromer av körsbär och svarta vinbär, ibland kompletterade med toner av örter, cederträ och andra intressanta aromer. Bland de cabernetbaserade vinerna finns alla de stora fem i Médoc och Pessac-Léognan: Château Latour, Château Lafite Rothschild, Château Mouton-Rothschild, Château Margaux och Château Haut-Brion. Napa Valley i Kalifornien bygger mycket av sin berömmelse på viner av cabernet sauvignon från äldre vinerier som Beaulieu Vineyards, och yngre kultproducenter som Harlan Estate och Screaming Eagle. Australien, Chile Washington State, Toscana och många andra regioner i världen har upptäckt att cabernet sauvignon producerar utmärkta viner på dessa ställen också. Druvsorten är känd för sina små bär och tjocka skal, en kombination som ökar smakämnena i musten när vinet jäses och som kan ge utomordentlig koncentration i vinet.

 

Canaiolo:

Italiensk rödvinsdruva som odlas mycket i Toscana och andra delar av Italien, som Marche och Sardinien, trots att odlingarna, och populariteten, minskat på senare år. Den blandas med sangiovese i många chiantiviner och är en ingrediens i Vino Nobile di Montepulciano, och är godkänd i blandningarna av många andra viner.

 

Cannonau:

Det namn som man på Sardinien använder för druvan grenache, den druva som också är ryggrad i Châteauneuf-du-Pape. På Sardinien ger den fylliga, torra, röda viner.

 

Carignan:

En röd druvsort som odlas mycket i Spanien och södra Frankrike, men inte känd för att åstadkomma stora viner, utan oftast blandad med andra druvsorter för att ge extra kvantitet. Planteringarna har minskat drastiskt de senaste 20 åren i Languedoc-Roussillon i Frankrike, men gamla stockar uppskattas fortfarande. På sistone har druvan fått en renässans och stor aktning tack vare välgjorda viner från Languedoc-Roussillon och spanska Priorat. Små planteringar finns också i Kalifornien och andra regioner. Stavas Cariñena i Spanien, Carignano i Italien och Carignane i Kalifornien.

 

Carmenère:

En sent mognande röd druva som oftast förekommer på vinetiketter från Chile, men som härstammar från Frankrike. Chilenska vinerier tog fram carmenère i ljuset på 1990-talet då de upptäckte att stora odlingar av vad de trodde var merlot, egentligen var carmenère. Druvan kan åstadkomma hyggliga, mörkt färgade viner som ibland liknar viner av merlot och cabernet sauvignon, som också är bordeauxdruvor. En gång var odlades den flitigt i Bordeaux, och var kanske viktigare än cabernet sauvignon. Den kom till Chile på 1800-talet och är mycket sällsynt i Bordeaux.

 

Catawba:

Nordamerikansk rosa druva av släktet vitis labrusca som var populär förr bland vinmakare i New York, Ohio och andra ostliga regioner. Används fortfarande till söta mousserande viner, torra viner, och ger en stark smak av labrusca.

 

Cayuga white:

Vit druvsort från Nordamerika, utvecklad på Cornell University i New York, och som kan ge smakrika vita viner, både torra och mousserande.

 

Chambourcin:

Franskamerikansk druvsort som ger viner av god kvalitet i östra Nordamerika och Frankrike.

 

Chardonnay:

Ett av de mest populära vinerna och den mest planterade druvsorten i världen. Viner gjorda på chardonnay brukar ha aromer av äpple, citron, och till och med smör, medan smaken är rik, viskös och fyllig, vilket skiljer dem från viner gjorda på mer syrliga och endimensionella druvsorter. Även om det inte är den mest aromatiska av druvsorter, har chardonnay en förmåga att uttrycka sin terroir utomordentligt. I den franska regionen Bourgogne, där stora vita bourgogner som Montrachet, Meursault och Chablis alla görs på chardonnay, visar de upp helt olika personligheter. Chardonnay är också den vita druvsorten i Champagne och ingår i de stora vita vinerna från Australien och Kalifornien.

 

Chasselas:

Druvsort för vita viner, mestadels odlad i Schweiz, men också planterad i Frankrike, Tyskland, Italien och andra regioner. Chasselas har andra namn i olika delar av Schweiz. I Valais kallas den fendant och i Tyskland heter den weisser gutedel. Vinet från druvan saknar en stark aromprofil.

 

Chenin blanc:

Klassisk vit druvsort från Frankrike som ger ett antal olika typer av vin, från friskt, torrt och fruktigt till mousserande, och slutligen sött. Mest är druvan känd från Loiredalen, men odlas också i en rad länder, däribland Sydafrika där den används till brandy och stilla vita viner, ibland kallade Steen. I Kalifornien ger druvan enkla billiga vita viner. Om chenin blanc odlas i svalt klimat och skördarna hålls nere, har den en karakteristisk fruktig och aromatisk stil som påminner om Anjoupäron och äpplen, med lätt blommiga toner.

 

Cinsault:

Stavas också cinsaut, och är en röd druvsort som odlas flitigt i södra Frankrike, särskilt i Languedoc, och är en av de 13 druvsorter som får ingå i Châteauneuf-du-Pape. Druvan används också som komponent i en del blandningar från Côtes du Rhône. Den jämförs ofta med grenache och kan ge fylliga, men inte särskilt strukturerade röda viner, och är också populär som rosédruva. I Sydafrika kallades den Hermitage och korsad med pinot noir blev den till landets egen druva, pinotage. Cinsault har också varit en viktig druva i Libanon, Nordafrika och Korsika.

 

Clairette:

Det här är märkligt nog ett ord som används för vita, röda, roséviner och mousserande viner i Frankrikes södra vinregioner. Det är dock en vit druvsort som har störst rätt till namnet. Den odlas i Medelhavsdistrikten i Frankrike sedan århundraden, särskilt i Rhône, Provence och Languedoc, och ger djupa, gyllene viner som ibland är oxiderade i stilen. Clairet är ett rosévin producerat i Bordeaux på röda druvor. Clairette de Die är ett traditionellt mousserande vin från södra Frankrike.

 

Colombard:

Neutral vit druvsort som används för basviner till spritsorterna från sydvästra Frankrike, Cognac och Armagnac. Colombard saknar en stark druvkaraktär, vilket är bra för ett vin som ska destilleras till vinsprit, och den ger stora skördar. Den är godkänd som druvsort i vit Bordeaux och enkla vita viner från Gascogne. I Kalifornien kallas den french colombard och används för att producera billiga jugwines. Odlas också i Sydafrika och Australien.

 

Concord:

Den druvsort som oftast används för att göra druvgelé i östra Nordamerika. Den har stora druvor med mörkt skal kan användas för att göra vin, men dess aromer är så olika de traditionella europeiska vinernas aromer, att det är svårt att få konsumenterna att uppskatta dem.

 

Coretese:

Vitvinsdruva som är mest känd för att producera de eleganta vita vinerna Gavi i nordvästra Italien. Den används i många DOC- och DOCG-viner från Piemonte och Lombardiet.

 

Corvina:

Italiensk rödvinsdruva som ger vinerna Valpolicella och Bardolino, deras livliga struktur och körsbärsaromer. Även om båda dessa viner ofta är lätta, kan corvina ge fylliga och kraftfulla Amaroneviner när druvklasarna får torka innan de krossas och jäses. Även utan torkning, kan corvina, när den odlas omsorgsfullt och lagras på små ekfat, ge viner med både kraft och elegans.

 

Côt, Cot:

Se Malbec.

 

Dolcetto:

I vinsammanhang står detta för en röd druvsort som gör okomplicerade och lätta vardagsviner. Dolcetto kan vara okomplicerat, men är sällan lätt, det har en djup rubinfärg, är fullt av aromer av färska bär, har rimligt hög alkohol och markerade, men inte överdrivna tanniner. Odlas mest i regionen Piemonte i nordvästra Italien.

 

Dornfelder:

Röd druvsort som utvecklats i Tyskland. Nu odlas den i andra länder, bland annat i Storbritannien, för sin förmåga att producera röda viner med djup färg i kallare områden, där mer traditionella druvsorter inte klarar sig.

 

Dutchess:

Nordamerikansk vit druvsort som skapats genom en korsning av vitis vinifera och vitis labrusca. Ett namn som sällan förekommer på etiketter. Odlas nu mest i Brasilien.

 

Elbling:

En traditionell vitvinsdruva som odlas i Tyskland och Luxemburg, som ger syrliga viner med låg alkohol.

 

Folle blanche:

Druvsort som en gång var populär som råvara till destillerade viner, som Armagnac, men som nu är på nedgång. Namnet används också för Armagnac som inte legat på fat, d v s som är en klart vindestillat.

 

Freisa:

Röd druvsort från Piemonte i nordvästra Italien, som ger lätta och ibland spritsiga viner.

 

Frühburgunder:

Tysk druvsort som är en mutation av pinot noir. Också känd som pinot précoce eller tidig pinot eftersom den mognar tidigare, vilket gör den populär i kalla klimat.

 

Furmint:

En vit druvsort mest känd från Ungern där den är viktig vid produktionen av de söta vinerna från Tokaji, där den ger toner av aprikoser och honung. Druvan odlas också i Slovenien och Österrike. På senare tid har friska, torra viner av furmint vunnit allt större aktning.

 

Gamay:

Röd druvsort som ansvarar för de röda vinerna från Beaujolais, strax söder om de berömda vingårdarna i Bourgogne. Druvan ger en bred samling viner som är olika beroende på vingårdsläge och vinmakarens metoder. Enkel Beaujolais är ett lätt till medelfylligt vin som en gång var allmänt på caféerna i Paris. Beaujolais Nouveau är ett friskt och saftigt vin som släpps den tredje torsdagen i november varje år. Allra bäst är de 10 beaujolais Cru, från byar som Morgon, Juliénas och Moulin-à-Vent, och vars viner är lagringsdugliga och kan utmana bra bourgogne i smak och livslängd.

 

Garganega:

Huvudsaklig vitvinsdruva i Soave från italienska Veneto. Druvan saknar stark personlighet, men vinerna – särskilt Soave Classico – kan vara elegant och distinkt om de odlas på rätt jordar och görs omsorgsfullt.

 

Garnacha:

Oftast innebär det garnacha tinta, en av de stora druvorna i Spanien. Den är en självklar del av vinerna från Rioja, Navarra, Priorat, Penedès och andra regioner. Garnacha blanca är den vita versionen. Garnacha är den mest odlade röda druvan i Spanien. Den kan åstadkomma smakrika, rätt mjuka viner som brukar bli fylliga. I Frankrike och på andra håll kallas den grenache och är den viktigaste druvan i Languedoc, södra Rhônedalen i allmänhet och Châteauneuf-du-Pape i synnerhet. På Sardinien kallas druvan för cannonau.

 

Gewürztraminer:

Vit druvsort med karakteristiskt rosa skal, som är ett av de viner som är allra lättast att känna igen på sin doft av kryddiga exotiska frukter och sin fetma. Namnet är sammansatt av ordet gewürz som betyder krydda och Tramin, en stad i norra Italien. De bästa vinerna på druvan produceras i Alsace, där druvan stavas gewurztraminer, utan trema. Alsace utmanas av vinmakare i Tyskland, Australien, Nya Zeeland, Kalifornien och andra länder som också odlar druvan. Aromerna påstås lika rosor och litchi, medan andra tycker att det påminner om Libby’s fruktcocktail.

 

Grauburgunder:

Pinot gris på tyska.

 

Grechetto:

Vit druvsort från Italien som används mest i Orvieto i Umbrien, tillsammans med druvor som trebbiano, malvasia och verdello. Druvan är aromrik, vilket också gör den användbar till söta Vin Santo.

 

Grenache:

Se Garnacha.

 

Grignolino:

Populär druvsort i italienska regionen Piemonte, där den blir till ett lätt, syrligt och strävt rött vin. I Napa Valley producerar Heitz ett ”portvin” på grignolino som är riktigt njutbart.

 

Grolleau:

Också kallad groslot, en röd druvsort som odlas i Loiredalen i Frankrike, och ger trevliga vardagsviner.

 

Gropello:

Kallas också gropello gentile, och är en rödvinsdruva som odlas i regionen Lombardiet i Italien.

 

Gros Plant:

Syrligt, rättframt vitt vin gjort på druvan folle blanche nära Nantes i västra delen av Loiredalen i Frankrike och som ofta dricks till ostron och andra skaldjur.

 

Grüner veltliner:

Nu internationellt erkänd som en druvsort som kan ge distinkta vita viner. Länge var grüner veltliner en lokal favorit i Österrike, där den är den mest planterade druvan. Vinerna kan vara lätta och magra, eller stora och kryddiga, beroende på vingårdsläget och hur den görs.

 

Huxelrebe:

En vit druvsort som utvecklades i Tyskland tidigt på 1900-talet och som nu planterats även i England. Den mognar väl i nordliga klimat och har trevliga fruktaromer.

 

Johannisberg riesling:

En beteckning som ibland förekommer i Kalifornien för att skilja den tyska rieslingdruvan från den, en gång populära, grey riesling (som egentligen är en fransk druva som heter trousseau gris).

 

Kerner:

Användbar vit druvsort som odlas flitigast i de tyska regionerna Pfalz och Rheinhessen. Det är en korsning mellan riesling och den röda druvan trollinger och har bättre aromer, högre sockerhalt och syra, samt bättre motståndskraft mot frost än de flesta andra korsningar som planterats i Tyskland.

 

Labrusca:

Vitis labrusca kommer från de norra och östra delarna av Nordamerika. De har använts för vin sedan kolonialiseringen, men det finns inga bevis för att indianerna någonsin jäste dem. Viner på labrusca brukar vara extremt druviga och myskartade i karaktären.

 

Lagrein:

Italiensk rödvinsdruva som odlas i små volymer i regionen Alto Adige. Den kan åstadkomma bra röda och roséviner på egen hand, men blandas också med andra druvsorter.

 

Lambrusco:

Rött mousserande vin från Italien, gjort på druvan med samma namn. Vinet kan vara både torrt och sött. Mycket av det massproduceras i Emilia-Romagna, men det finns smakrika viner av hög kvalitet att hitta för den som vill hitta dem.

 

Lemberger:

En spännande druvsort i Tyskland som blir till röda viner med bra färg och medelfyllig kropp, särskilt i Württemberg. Lemberger görs vanligen torr och liknar på sätt vis druvsorterna från Rhône. Druvan kallas blaufränkisch i Österrike och Kékfrankos i Ungern.

 

Macabeo:

Vitvinsdruva med moderat aromrikedom som odlas i Spanien, särskilt i Rioja och Penedés, där den blandas med Xarel-lo och parellada för att göra basvinet till cava. Den odlas något i södra Frankrike. Druvan är också känd som viura eller macabeu. Macabeo är ofta den huvudsakliga druvan i vit rioja.

 

Malbec:

Röd druvsort som är traditionell i Bordeaux, och nu den heta druvan i Argentina. Har en viss likhet med de andra traditionella druvorna i Bordeaux. Känns igen på att den har stora klasar och stora löv. Kallas också Côt och Auxerrois.

 

Malvasia:

En grupp druvsorter från trakterna kring Medelhavet, som i tusen år varit kända för att producera väldoftande, fylliga viner, ofta med en tydlig sötma och läcker struktur. Många underarter av den ursprungliga, som troligen var grekisk, odlas i Europa.

 

Marsanne:

Vitvinsdruva från Rhônedalen som ofta nämns i sammanhang med roussanne, en annan populär druva från Rhônedalen, och andra delar av världen där den odlas, som Kalifornien och Australien. Marsanne brukar ge fylliga, täta och självsäkra, torra viner.

 

Mataró:

Synonym för rödvinsdruvan mourvèdre. Namnet används mest i Portugal och de nya vinländerna.

 

Mavrodaphne:

Grekisk rödvinsdruva som vanligen blir till söta, alkoholhaltiga dessertviner som kallas Mavrodaphne of Patras. Ordagrant betyder det ”svart lager”.

 

Melon:

Vitvinsdruva som ursprungligen identifierades i Bourgogne och därför idag kallas melon de bourgogne. Används mest till det friska, mineralrika vita vinet Muscadet. Druvan går fortfarande att hitta i Bourgogne och har identifierats som samma druva man i Kalifornien en gång kallade pinot blanc.

 

Merlot:

Rödvinsdruva och vintyp, som främst associeras med Bordeaux, som har vuxit i omfattning mest under de senaste 20 åren. Kalifornien, Australien, Chile, Italien, södra Frankrike och till och med New York State hävdar att merlot är en viktig druva. I Bordeaux är det den mest planterade druvsorten och den dominerar i de flesta blandningar i alla utom ett fåtal distrikt. Château Pétrus i Pomerol kan vara det ultimata merlotvinet. Amerikanska konsumenter uppskattade merlots smaker av plommon och körsbär och att det är ett mjukare vin än cabernet sauvignon, så mycket att druvans popularitet hotade dess kvalitet. Merlot mognar tidigare än cabernet sauvignon, men har tunnare skal och är mer känslig för väder och sjukdomar.

 

Monastrell:

Synonym för rödvinsdruvan Mourvèdre. Namnet förekommer på många spanska vinetiketter, särskilt från området kring Murcia.

 

Mondeuse:

Röd druvsort i Savoie i Frankrike, som producerar ett robust vin med djup färg och kryddiga smaker, när den odlas på fördelaktiga lägen. Mondeuse blanc är en vit druvsort från samma region, mer berömd för att den är en av druvorna som korsades till syrah, än för det vin den producerar.

 

Moscato:

Samma druva som muscat på engelska och franska. Moscato är en vitvinsdruva i Italien som blir till blommiga, ofta söta, och ibland mousserande viner på många håll i landet. Moscato bianco och moscato di canelli är mer kompletta namn på druvan.

 

Mourvèdre:

Rödvinsdruva, mest känd från Rhônedalen i Frankrike och en av de vanliga ingredienserna i Châteauneuf-du-Pape, där inte mindre än 13 olika druvsorter får ingå. Mourvèdre ger viner med djup färg, strama tanniner och fruktaromer som gränsar till det jordiga och animala. Viner på mourvèdre görs också i Kalifornien, Australien och andra ställen, ibland som rena endruvsviner. Mataró och Monastrell är några av dess synonymer. Man misstänker dessutom att bulgariska druvan Mavrud åtminstone är släkt med mourvèdre

 

Muscadelle:

I Bordeaux och Bergerac är det en vitvinsdruva som används i såväl torra som söta viner, ofta blandat med de mer distinkta druvsorterna sémillon och sauvignon blanc. Odlas mest i Entre-deux-Mers och appellationerna för sött vin i Monbazillac och Cadillac.

 

Muscadine:

En familj inhemska, nordamerikanska druvor. En vanlig art är Scuppernong som fortfarande odlas i södra USA, där den ger extremt stora druvor, och ger ett vin det tar tid att vänja sig vid.

 

Muscat:

Det franska namnet på en stor familj vitis vinifera som har spridits runt världen och producerar ett stort antal olika viner. Dessa är alltid yppiga, blommiga, kryddiga och fruktiga, vanligen söta, av alla olika färger, och med en smakprofil som binder dem samman. Den mest berömda varianten i Frankrike är muscat blanc à petits grains som ger vita eller bärnstensfärgade viner. Muscat ottonel är en lättare släkting. En röd variant är muscat hamburg, som i Spanien och Portugal är känd som moscatel, och moscato i Italien. Muscat börjar bli på modet igen i USA.

 

Müller-Thurgau:

Tidigare var druvan motorn i tysk vinodling, men har dalat betänkligt i betydelse. Den producerar stora skördar under svåra väderleksförhållanden och ger neutrala viner, med någon liten arom från en av sina föräldrar, nämligen riesling. Kallas idag oftast för Rivaner.

 

Nebbiolo:

Fantastisk italiensk rödvinsdruva som ger de klassiska vinerna från Barolo och Barbaresco från Piemonte, och en del, lite biligare viner, som Nebbiolo d’Alba och Langhe Nebbiolo. Nebbiolo har en sällsynt sorts relation till de branta kullarna i dalen Langhe, där druvorna är planterade på de allra bäste lägena., medan barbera och dolcetto får växa vid sidan om. Nebbiolo ger viner som är intensiva, sträva och mycket återhållna när de är unga, men som kan mogna och bli enormt parfymerade och komplexa upplevelser.

 

Niagara:

Nordamerikansk vitvinsdruva som används för att göra, sylt, gelé och vin.

 

Optima:

Tysk vitvinsdruva som korsats fram på senare tid och som till 25 procent består av riesling. Druvan är tålig i nordliga klimat och ger höga sockerhalter, och därmed hög alkohol.

 

Palomino:

En vit druvsort som är berömd i Spanien för att den förvandlas till sherry, men som också blir till vanliga viner och bordsdruvor. Det är en druva med låg syra och sötma, och en ganska neutral smakprofil. I sherry är det själva processen som ger den sherryns fantastiska aromer.

 

Pecorino:

Druva som odlas i Marche och Abruzzo i Italien. Ger viner som är friska, smakrika och torra och som har en hygglig lagringspotential. I Abruzzo ingick den länge i en grupp druvor som hamnade under samlingsnamnet Trebbiano d’Abruzzo.

 

Pedro Ximénes:

En druvsort som odlas i Spanien och blir till vita viner och dessertviner som kanske är världens mest söta och trögflytande vin. Vinmakarna i Jerez använder druvan, men de mest omfattande odlingarna finns i regionen Montilla-Moriles och förkortas ofta PX.

 

Petit verdot:

En av de fem klassiska druvsorterna i Bordeaux, berömd för sin djupa färg och sina stora tanniner. Inte särskilt uppskattad förrän på 1990-talet, då denna sent mognande druva blev en liten favorit hos producenter av bordeauxliknande viner världen över. Den är fortfarande inte på långt när lika mycket odlad som sina syskon cabernet sauvignon, cabernet franc, merlot och malbec. Av och till buteljeras den som ett endruvsvin i nya världen. Dess druvor betalas ofta högre än cabernet sauvignon, eftersom dess förmåga att krydda ett vin är mycket uppskattad. Till skillnad från exempelvis Carmenère ökar idag odlingarna.

 

Petite sirah:

En rödvinsdruva med ursprung i Rhônedalen, men som är mest förknippad med Kalifornien. Ingenting är petite med dess färg, kropp eller tanniner, och den har bra smaker av björnbär och peppar, och har en struktur som ger den lagringsduglighet på 10 till 20 år. Petite sirah planterades tillsammans med Zinfandel och andra druvsorter på samma fält på 1800-talet. Även idag blandas den ofta ut med Zinfandel, som är ljusare i färgen och mindre tanninrik. Heter Durif på franska.

 

Picolit:

En italiensk vitvinsdruva i regionen Friuli, i östra Italien, som i allmänhet blir ett lätt sött vin med lätta drag av persika. Druvorna torkas lätt innan de pressas och vinifieras. Namnet kommer från det faktum att klasarna är små, piccolo.

 

Picpoul:

Den här druvsorten från regionen Languedoc i södra Frankrike, finns i varianterna blanc, gris och noir. Den friska vita versionen är den vanligaste.

 

Pigato:

En italiensk vitvinsdruva från Ligurien som är mer känd som vermentino, och som i Piemonte kallas favorita.

 

Pineau de la Loire:

Se Chenin Blanc

 

Pinot bianco:

Samma druvsort som pinot blanc, som har sitt ursprung i Frankrike, men mer odlad i Italien, särskilt i de nordöstra delarna, där det blivit stjärnan bland de vita vinerna i Alto Adige.

 

Pinot blanc:

Den vitaste av de druvsorter som ingår i den familj som också stoltserar med pinot gris och pinot noir. Den associeras med Bourgogne och Alsace, men odlas på flera ställen i centrala och östra Europa, liksom i nya vinvärlden. Viner gjorda på druvan är inte lika aromatiska som pinot gris, utan mer lätta och friska. Känd som pinot bianco i Italien och weissburgunder i Tyskland.

 

Pinot grigio:

Det italienska namnet på pinot gris. Viner med namnet på etiketten är ofta enkla, friska och lätta, medan vinerna från Frankrike och Oregon med namnet Pinot Gris på etiketten ofta är fylligare, mer aromatiska och feta. I Kalifornien använder producenterna båda termerna.

 

Pinot gris:

En klassisk druvsort i Frankrike och Italien. Den odlas också flitigt i Tyskland, Nordamerika och andra delar av världen. Det är en druvsort i samma familj som pinot blanc och pinot noir, som kallas gris för att druvskalen blir gråaktiga då druvan mognar. Den har riktigt med fruktaromer, en livlig syra och ibland en lätt rosa färg. Pinot gris kan vara rikt, fylligt och torrt, särskilt i Alsace, där druvan tidigare kallades Tokay d’Alsace. Druvan kan också göras som ett sött vin, om druvorna skördas sent.

 

Pinot meunier:

Den andra röda druvan i Champagne vid sidan av pinot noir och är den mest planterade druvan i regionen (chardonnay är den vita druvsorten). Även om pinot meunier knappast omnämns som den största ingrediensen i champagne, så är den en pålitlig druva som mognar tidigt och ger större skördar än pinot noir, från vilken druvan är en mutation. Den förekommer sällan ensam i viner, även om Domaine Chandon i Kalifornien och The Eyrie Vineyard i Oregon är två egendomar som gjort just det.  Druvsorten odlas också i Tyskland, där den är känd som Müllerrebe.

 

Pinot noir:

Många böcker har ägnats uteslutande åt denna gåtfulla druvsort, som kommer från Bourgogne i Frankrike. Pinot noir ger medelfylliga viner med sammetslen struktur i en värld där de flesta röda viner är fylliga och tanninrika. Dess breda och tilltalande spektrum av aromer sträcker sig från jordgubbar och örter i lätta viner, till moreller, svamp och undervegetation i mer exotiska versioner. Om det lagras på ekfat, varav en tredjedel är nya, tar detta fram nyanser av kanel. När det åldras på flaska får en välgjord röd bourgogne från en bra vingård, en eterisk bouquet och tillräckligt med syra och kraft för att göra det mesta av en stekt anka. Pinot noir har varit berömt sedan medeltiden för att den uttrycker terroir, eller en viss vingårds smaker, bättre än de flesta andra druvsorter. Munkar i Champagne, där det är en av tre druvsorter, och Bourgogne kom för hundratals år sedan fram till att väldränerade sluttning som vetter mot söder eller öster, tar fram det bästa i pinot noir. Knoppningen sker tidigt på våren, vilket gör pinot noir känslig för kallt väder, och druvan har tunt skal, vilket gör dem känsliga för mjöldagg och röta. Skördarna måste hållas nere för att vinet ska bli bra, så druvsorten har rätt dåligt rykte bland vingårdsägare. Det förklarar varför de bästa vinerna är sällsynta och dyra, vare sig de kommer från Bourgogne, Tyskland, Oregon, Kalifornien eller Nya Zeeland.

 

Pinotage:

Rödvinsdruva som är klart knuten till Sydafrika där den odlas intensivt. Det är en korsning mellan pinot noir och cinsault, men liknar mest den sistnämnda i arom och stil. Vinerna av pinotage liknar rhôneviner med mörka aromer och jordiga, kryddiga toner. Förr var det ett vin som krävde tillvänjning för folk utanför Sydafrika, men idag är vinerna mer publika, tack vare moderna metoder i vinerier och vingårdar. Odlas i begränsad omfattning också på Nya Zeeland.

 

Portugieser:

Österrike och Tyskland är hemorter för den märkligt döpta röda druvsorten portugieser, men den odlas också på andra ställen i centrala och östra Europa. Kallas också Blauer Portugieses, och ger ett ganska billigt och intetsägande rött vin i de nordligaste odlingsområdena, men kan bli intressant och smakrikt i Ungern och Rumänien.

 

Primitivo:

Rödvinsdruva som odlas i Italien och som är släkt med Zinfandel i Kalifornien och delar samma ursprung i den kroatiska druvsorten Crljenak Kastelanski. Primitivo är särskilt populär i Apulien. Druvan kan åstadkomma lätta till medelfylliga viner, men kan också mogna till extrema nivåer, där de liknar portviner utan sötman. Ett intressant faktum är att kaliforniska producenter nu planterar primitivo från italienska plantor, eftersom lagen tillåter dem att kalla vinet såväl Primitivo som Zinfandel.

 

Refosco:

Namnet på en familj röda druvor i Slovenien, nordöstra Italien och Kroatien. De kan ge bra, ärliga viner, särskilt i Friuli.

 

Ribolla, ribolla gialla:

Vitvinsdruva som odlas i Nordöstra Italien, Slovenien och Grekland som ibland bär andra namn. Det ger ett ganska djupt färgat vitt vin.

 

Riesling:

Tysklands stora druva, som ger en fascinerande mängd olika vita viner, från lätta och friska till eleganta och delikata, och till fylliga, honungsaktiga och lagringsdugliga, beroende på lägen och årgångar.  Tyskland har länge odlat andra druvsorter, men odlarna har allt satt riesling på en piedestal som landets främsta druva. Riesling är en aromatisk druva, med aromer av äpple, persika och citrus bland många andra. Oavsett om riesling odlas i Rheingau eller Mosel i Tyskland eller i New York State, Australiens Clare Valley eller andra svala växtplatser, brukar riesling ge mer smakrika och distinkta viner är andra druvsorter, och riesling är berömt för sin friskhet när den är ung och sin komplex aromrikedom när den är 10 eller 20 år gammal.

 

Rkatsiteli:

Antik vitvinsdruva från Georgien som också odlas i andra östeuropeiska länder. Druvan ger aromatiska, friska och smakrika vita viner.

 

Rondo:

Rödvinsdruva som är vanlig i Storbritannien och växer i nordeuropeiska länder, eftersom den är motståndskraftig mot kyla och sjukdomar. Brukar ge lätta, fruktiga viner. Är den vanligaste rödvinsdruvan i svenska vingårdar.

 

Rossese:

Rödvinsdruva med hemort i italienska Ligurien, där den jäses till ett lättsamt, friskt vin som ska drickas medan det är ungt.

 

Roussanne:

Vitvinsdruva från Rhônedalen som används i de vita vinerna från Hermitage, Crozes-Hermitage och St-Joseph, liksom i vit Châteauneuf-du-Pape. När roussanne skördas mogen ger den distinkta fruktaromer, en honungston och en rik struktur till blandningar, som ofta innehåller marsanne. Vinmakare i Italien, Australien och Kalifornien använder också roussanne, ibland som ett endruvsvin, men också i blandningar av rhônevinstyp.

 

Saint Laurent:

Bourgogne är uppenbarligen den här druvans hemort, en släkting till pinot noir, som idag odlas i Alsace, Österrike, Tyskland och andra regioner. Den ger ett kryddigt, körsbärsaktigt vin som liknar pinot noirs, men är lättare att odla i kalla klimat, eftersom den mognar tidigare.

 

Sangiovese:

En av de stora rödvinsdruvorna i världen och den stora druvan i Toscana. Chianti, Brunello di Montalcino och många Super Tuscans får det mesta eller all sin karaktär från sangiovese. Det är en druvsort som kan ge lätta, fruktiga viner att bara dricka som i Sandioese eller medelfylliga till fylliga viner som också åldras med behag. Sangiovese har ofta en kryddig, jordig arom med toner av violer, och en aptitretande stramhet i strukturen som får druvan att skilja sig från viner i mer fransk stil. Sangiovese liknar pinot noir på det sättet att den måste planteras på exakt rätt ställe för att bli riktigt bra och den uttrycker då sin terroir med anmärkningsvärt individuella smakskillnader. I Chianti och Chianti Classico får man blanda sangiovese med andra druvsorter. Brunello di Montalcino görs på en klon av sangiovese kallad brunello, eller sangiovese grosso, som ger distinkta, fylliga viner som kan behöva mer än tio års lagring för att få en bra mognad. Sangiovese är en av få druvsorter som sällan, eller ens någonsin, lyckats åstadkomma stora viner utanför sitt kärnområde.

 

Sauvignon blanc:

Mångsidig vit drivsort med ett ursprung i Frankrike och fortfarande flitigt odlad där, särskilt i regionen Loire, där den gör friska vita viner som Sancerre och Pouilly-Fumé. I Bordeaux odlas den tillsammans med sémillon för att bli stora, torra vita viner och de berömda söta vinerna från Sauternes och Barsac. Sauvignon blanc är en aromatisk druva, välkänd för sin fina syra och sin stora doft av frukt och/eller gräs, lite beroende på var och hur den odlas. Från de svalare delarna av Nya Zeeland ger det doftrika krusbärstoner, från lite varmare lägen i Kalifornien och Chile kan vinerna vara rent gräsiga, eller mer komplexa och mogna med mer fruktnyanser.

 

Sauvignon gris:

En vitvinsdruva som är släkt med sauvignon blanc, men har en mörkare, ibland rosa färg på druvskalen och som generellt ger viner med lägre intensitet i aromerna. Kallas också sauvignon rose.

 

Sauvignon vert:

En aromatisk vitvinsdruva, också känd som sauvignonasse, och som odlas i Frankrike. Den är uppenbarligen inte släkt med sauvignon blanc, även om likheterna i aromer ofta gör att de förväxlas. I Italien är druvan känd som friulano. Odlare i Kalifornien har en druvsort de kallas sauvignon vert, men det är inte denna druvsort, utan snarare muscadelle från Bordeaux.

 

Savagnin:

I regionen Jura i Frankrike odlas den här vitvinsdruvan för att bli till den lokala specialiteten vin jaune, ett vin som oxideras tidigt, lite på samma sätt som sherry. Den tros vara en mycket gammal druvsort som har små druvor och ger små skördar. Den är samma druvsort som traminer, och kallas fränkisch i Österrike och kleyner i Alsace.

 

Scheurebe:

Druvsort som utvecklats i Tyskland genom en korsning mellan sylvaner och riesling, och som odlas rätt flitigt vid Rhen och i Franken. Den är lite mindre frisk än riesling, men har tilltalande fruktaromer och mognar snällt, även till sent skördade söta dessertviner på botrytisangripna druvor.

 

Schiava:

Odlas mestadels i norra Italien och södra Tyskland. Det är en familj rödvinsdruvor, varav den mest odlade är schiava grosso. Den version som odlas i Tyskland, särskilt i Württemberg, kallas för trollinger eller frankenthaler. Schiava ger lätta till medelfylliga viner med rätt enkla smaker.

 

Sémillon:

Vitvinsdruva från Bordeaux som är själva fundamentet i många av regionens torra vita viner, och allra mest så i de söta vinerna från Sauternes och Barsac. Sémillon blandas med sauvignon blanc och står för altröstens fylliga och djupa toner ihop med sopranens syra och gräsighet från sauvignon blanc. Endruvsviner på sémillon i australiska Hunter Valley kan vara både uttrycksfulla och mycket lagringsdugliga.

 

Sercial:

En vitvinsdruva i Portugal som också stavas cerceal. Dessutom ett lätt och torrt vin från Madeira som görs på denna druvsort.

 

Seyval blanc:

Fransk-amerikansk hybrid. En vitvinsdruva som ofta överraska vinkritiker med sina friska, vinifera-lika aromer, trots att den gjort bra viner i östra Nordamerika i decennier. Påminner om en nedtonad sauvignon blanc, med bra syra och friskhet när den görs omsorgsfullt. Den odlads också i England där dess motståndskraft mot sjukdomar gör den ett smart val i det blöta, kalla klimatet. Används ofta som basvin i mousserande viner.

 

Shiraz:

Australisk synonym för rödvinsdruvan syrah från Rhônedalen, och som gör typiska, fylliga, smakrika viner i en rad olika prisklasser och kvaliteter. Shiraz är druvan som tog australiska viner till den internationella scenen under det sena 1900-talet och som fortfarande inspirerar till de största ansträngningarna i landet. Australisk shiraz görs oftast i en helt annan stil än fransk syrah, med mognare fruktaromer, en fetare struktur och en större känsla av sötma. I lägre prisklasser kan shiraz vara lite klumpigt, med druviga, syltiga smaker och en lätt söt eftersmak. I högre kvaliteter blir shiraz mer komplext, ofta med blåbär och violer i aromerna och en struktur som fyller upp gommen men ändå stöttas av strama tanniner. Australiska vinmakare och kännare gillar att lagra dessa viner i 10 till 20 år, och under tiden utvecklar de en mängd nya aromer och mer subtila smaker.

 

Spanna:

Synonym för nebbiolo, den stora röda druvan från regionen Piemonte i Italien.

 

Spätburgunder:

Det tyska namnet på pinot noir. Det  är en druvsort som ökat i popularitet och kvalitet i Tyskland under det senaste decenniet. Nya metoder i vingårdar och vinerier, samt ett varmare klimat, har gett allt bättre resultat.

 

Steen:

Den sydafrikanska synonymen för den franska druvsorten chenin blanc. Det ger ett populärt vitt vin och druvan har acklimatiserat sig i Sydafrika efter att ha odlats där i över 150 år.

 

Sylvaner:

Vitvinsdruva som främst odlas i Tyskland och Alsace, men även i andra delar Europa och även i små kvantiteter i Kalifornien. Druvan är mycket produktiv och ger hyggliga viner med lätt blommig doft.

 

Syrah:

Den viktigaste, och enda, rödvinsdruvan i norra Rhônedalen i Frankrike, där den ger stora viner som Côte-Rôtie och Hermitage och många andra. Den odlas i något mindre utsträckning i södra Rhônedalen och är en del av det berömda vinet Châteauneuf-du-Pape, och en del av vanlig Côtes du Rhône.  Syrah utvecklar olika aromer och smaker beroende på sin jordmån och läge, än de flesta andra druvsorter. Den kan vara pepprig och gräsig i kyligare lägen, medan den blir mer plommonaktiga och björnbärsaktiga toner på varmare ställen. Den hyllas ibland för sin svårdefinierade viltkaraktär, som rått rådjurskött, vilket bara ökar dess popularitet.  I Australien är druvan känd som shiraz, och gör oftast i en fylligare stil än i Rhônedalen. Syrah är planterat över stora delar av Frankrike, i Kalifornien, i Sydafrika, delar av Italien på många andra ställen över hela världen.

 

Tauberschwarz:

En sällsynt rödvinsdruva som odlas i dalen Tauber i tyska regionen Württemberg.

 

Tempranillo:

Spaniens absolut viktigaste rödvinsdruva och den huvudsakliga druvan i vinerna från Rioja och Ribera del Duero, och som kan förvandlas till allt från unga fruktiga viner till djupa, långlivade viner för särskilda tillfällen.  Det är Spaniens mes planterade druvsort och den brukar ge medelfylliga till fylliga viner med en smakprofil som liknar bordeauxdruvorna cabernet sauvignon och merlot, men med mer jordiga toner, som ibland gifter sig fint med tonerna från fatlagring. Tempranillo ger klasar med små druvor som har tjockt skal, och som mognar förhållandevis tidigt. De ger gott om tanniner i blandningar med garnacha, mazuelo och andra druvsorter i Rioja, eller på egen hand. Tempranillo kallas för tinta roriz i Dourodalen i Portugal, där den används i portvin och röda viner. Druvan odlas nu i andra delar världen också, bland annat i Argentina och USA, där en del bra viner produceras i Oregon och Kalifornien.

 

Thompson seedless:

Användbar vit druvsort som odlas mycket i Kalifornien, men också i andra länder. Den kan användas som bordsdruvor, russin, druvjuice och vin, även om det ger ett ganska trist vin om druvan inte blandas med mer smakrika druvsorter. På vissa håll kallas den sultana, som i Australien där den används till förstärkta viner.

 

Tocai Friulano:

Italienskt namn på den vita druvsorten sauvignon vert.

 

Tokay d’Alsace:

Namn som användes i Alsace för druvan som på andra ställen är känd som pinot gris eller pinot grigio. Efter ungerska påtryckningar har namnet ändrats till Pinot Gris.

 

Torbato:

Vitvinsdruva som odlas mest på Sardinien, men som också odlas i franska distriktet Roussillon som tourbat.

 

Torrontés:

En familj druvor som är mest kända från Argentina, och som producerar aromatiska fylliga vita viner. Den mest populära druvan om man ser till odlingsarealen är torrontés riojana, medan de två andra heter torrontés sanjuanino och torrontés mendocio. De har länge konsumerats inom Argentina, men börjar nu exporteras.

 

Touriga franca:

Odlas i Dourodalen i större utsträckning än mer berömda touriga nacional, och är en rödvinsdruva som ofta dominerar blandningar som blir portvin. Den odlas också för torra röda viner, där den ger smakrikedom och frukt.

 

Touriga nacional:

Rödvinsdruva med grundmurat rykte för kvalitet, som odlas i Duorodalen för portvin och för att bli torra röda viner i regionen Dão och andra regioner. Den är känd för att ha små druvor och små skördar och älskas av vinmakare för att ger djup färg, koncentrerade aromer och önskvärda tanniner.

 

Traminer:

Den druvsort som så småningom ledde till gewürztraminer, som idag är mer känd och odlad. Traminer har ett ljust grönt skal, till skillnad från gewürztraminers mer rosa, och druvan ger mer subtila, men fortfarande blommiga och doftrika viner.

 

Trebbiano:

En vitvinsdruva som är berömd för sina stora skördar och sina neutrala, enkla och friska viner. Det är Italiens mest planterade druvsort, liksom den under sin synonym ugni blanc, är Frankrikes mest planterade vita druvsort och ger ett basvin till cognac. I Italien odlas den främst i centrala delarna av landet och i Toscana var det förr tillåtet att blanda den i Chianti classico, och vinmakare blandar den i många olika typer av vin. Druvan har flera olika regionala namn, som trebbiano d’abruzzo, trebbiano giallo, trebbiano romagnolo och den kanske allra mest populära, trebbiano toscana

 

Trollinger:

I södra Tyskland produceras medelfylliga röda viner på den här druvan som odlats i Baden-Württemberg i hundratals år. Druvan är också känd som frankenthaler och i norra Italien, varifrån den kommer, är den känd som schiava.

 

Ugni blanc:

Se Trebbiano.

 

Weissburgunder:

Betyder ordagrant ”vite bourgognaren”. Den här druvan odlas i Tyskland och Österrike och är densamma som pinot blanc i Bourgogne. Druvan ger ganska rika viner med trevlig smakprofil.

 

Welschrielsing:

Vitvinsdruva som är vanlig i norra och östra Europa, särskilt i Österrike. Den är inte släkt med riktig riesling från Tyskland. Ändå har den vissa likheter i aromerna och kan bli till stora botrytisangripna söta viner, precis som riesling.

 

Verbesco:

Ett slags mousserande rosévin från Piemonte i Italien, som görs på röda barberadruvor vars skal bara varit i kontakt med musten ett litet tag.

 

Verdelho, verdello:

Två namn på vad som troligen är en och samma vita druvsort. I Portugal, på Madeira och i Australien kallas den verdelho, medan den i Galicien, i Spanien, heter verdello eller godello.

 

Verdicchio:

Traditionell druvsort som ger stora kvantiteter syrligt, citrusaktigt vitt vin i centrala Italien och på andra ställen. Ibland får den ge för stora skördar, men brukar ge viner med personlighet från många regioner.

 

Verduzzo:

En vit druvsort som odlats i Friuli i nordöstra Italien i århundraden. Druvan används till både strama, torra viner och yppiga halvsöta viner.

 

Vermentino:

Pigato och favorita är andra namn på denna blommiga och smakrika vita druvsort från Italien. Den blir till mycket bra viner i Ligurien och på Sardinien, och håller snabbt på att bli populär i Toscana. Odlas också på Korsika och i Languedoc. I Provence kallas den rolle.

White rielsing:

Ett namn som används i vissa länder för att skilja den klassiska tyska rieslingdruvan från andra, lokalt odlade varianter. Se Riesling.

 

Vidal blanc:

Anses vara den mest lyckade av alla hybrider som gjorts av amerikanska och europeiska vinstockar. Den är populär i nordöstra USA och i Kanada, delvis för att den tål vinterkyla och dess förmåga att producera underbart eiswein.

 

Villard blanc, Villard noir:

De vita och röda varianterna av en fransk-amerikansk hybrid som en gång var populär bland odlare i Frankrike för dess motståndskraft mot sjukdomar och dess stora skördar. Nu på tillbakagång.

 

Viognier:

Aromatisk och exotisk vitvinsdruva som länge odlats i Condrieu i norra Rhônedalen i Frankrike och som nu spridits till många andra länder och regioner. Druvans karaktär varierar stort, beroende på läge och druvornas mogenhetsgrad, från lätta och magra med blommiga aromer till fylliga, rika och honungsdoftande. Det är en svår druva att vinifiera bra, så de riktigt bra vinerna kan vara lite sällsynta.

 

Viura:

Se Macabeo

 

Zinfandel:

Rödvinsdruva som har odlats i Kalifornien i 150 år, vilket gör zinfandel till den mest traditionella europeiska druvsorten i USA. Zinfadeldruvorna är användbara för vinmakarna, eftersom den kan producera friska och fruktiga viner när den skördas tidigt eller växer svalt och ge mer balanserade och medelfylliga viner på varmare lägen. Druvan kan också producera viner med över 15 procent alkohol på soliga, heta lägen med lång växtsäsong. Zinfandel delar konsumenter i två läger. De som växt upp med de mer återhållna och slanka europeiska viner uppskattar inte alltid zinfandels stora blåbärs- och hallonfrukt och dess höga alkohol, medan andra älskar dess koncentration, överdrifter och massiva fruktighet. Druvsorten är så gott som densamma som primitivo i Italien och båda har samma förfader i den kroatiska druvan Crljenak Kastelanski.

gate-logo

Webbplatsen innehåller information om och marknadsföring av alkoholhaltiga drycker. Du måste ha fyllt 25 år för att besöka den. Du måste även godkänna att webbplatsen lagrar cookies på din enhet.

Läs mer om cookies
Den 1 juli 2011 förändrades lagen om elektronisk kommunikation (2003:389). Den innebär att du som besöker en webbplats aktivt kan behöva samtycka till att webbplatsen använder så kallade cookies, kakor. Vissa cookies är nödvändiga för att wardwines.se ska fungera och de har redan sparats temporärt på din dator och försvinner när du stänger din webbläsare. På denna webbplats används även cookies för att du som besökare ska få en bättre användarupplevelse. Du behöver därför tillåta lagring av cookies på din dator för att kunna använda webbplatsen på det sätt vi avsett.